9/11

Jag antar att det är många som skriver om det här idag, just idag. Tio år efter den katastrofala händelsen som förändrade mångas liv, händelsen som föändrade USA. Jag själv minns inte så mycket från den här händelsen, jag var sju år. Mitt starkaste minne från den här händelsen var min systers pjäs. Hon gick i sexan och några tjejer hade byggt upp två torn av sådana där träpinnar. Sedan gick dom in med en skylt där det stod "Flygplan" eller något liknande. Sedan skulle dom sparka ikull tornet innan dom gick ut, tjejen som skulle sparka missade tornet och trillade nästan. Något som roade mig, jag förstod ju inte att deras skådespel var baserat på en riktig händelse. En händelse som förändrade USA och påverkade framtiden för många andra länder.

Senare har jag sett filmer, läst och pratat om händelsen. Jag har förstått vidden av problemet. Alla skyller på George W Bush för att han skickade iväg soldater utan att ens undersöka saken först. Men egentligen, vad skulle han annars göra? Amerikanarna var uppenbarligen ursinniga och ville bara ha en syndabock som dom kunde hata. Hade han inte skickat soldaterna hade han själv blivit den syndabocken. Alla skulle säga att han bara stod bredvid och lät terrorister förstöra familjer och hela USA:s motto. Han hade ett beslut att fatta och var tvungen att agera fort. Jag tycker självklart att det han gjorde inte var helt rätt. Men frågan är om inte jag, och många andra, skulle ha gjort samma sak?

Det är ingenting att älta eller fundera mer över, gjort är gjort. Vi kan inte spola tillbaka tiden och förändra historien. Vad vi kan göra är att sluta lägga oss i saker som vi egentligen inte vet så mycket om. Endast med facit i hand kan vi nu säga ett det han gjorde var förhastat och inte nog genomtänkt. Men saker vi gör idag då? Hur kan vi veta att nato:s intåg i Libyen inte kommer att påverka hela deras framtid? Hur kan vi säga att Kina måste bli en demokrati när vi egentligen inte vet om det är det bästa alternativet för ett så stort land? Vi kan inte förutse framtiden, men det är heller inte något som någon begär. Enligt mig skulle det bästa vara att leva i fred, men frågan är om det ens är möjligt? Om människor kan lita på varandra så mycket så att dom har mod till att kasta iväg alla vapen? Problemet som kvarstår är tillit, hur ska vi veta att något annat land inte utnyttjar den svaghet och sårbarhet som ett land utan vapen utgör? Hur kan vi veta att allting skulle lösa sig om alla lade undan sina vapen? Många frågor som vi inte kan svara på, om tio, tjugo eller kanske inte förrän in hundra år, med facit i hand, kan vi kanske säga "Men varför gjorde dom så, vad tänkte dom med egentligen?". Men idag har vi inget facit, inget manus vi kan följa. Vi får bara försöka göra det bästa vi kan och leva utifrån det.

Kommentarer
Postat av: Farmor o Farfar

Vad klok du är. Kramar farmor

2011-09-11 @ 14:18:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0