Hemskheter....
Hej!
Det här blir ett ledsamt inlägg....I helgen så var det en bil som körde av vägen. Något som dom flesta på Gotland och säkert många i övriga Sverige också känner till. Idag fick jag veta att det var min Engelskalärares sambo och hans son som varit i bilen...Båda dog. Tydligen så bodde dom i närheten. Dom hade gjort ett misstag som många bilförare gör, dom hade börjar köra och skulle sen sätta på sig bältet i farten som dom flesta gör....Det var det som troligtvis var en anledning till deras död..
Jag gillar inte döden. Alla blir bara ledsna av den. Särskilt när det är unga människor...om det är någon som är 98 så vet man att den personen inte kommer att leva i tio är till och har därför lite tid på sig att inse fakta. Men när det är någon som är yngre så är det inte lika självklart och det gör att det är mycket svårare att förstå. Vi fick veta det imorse på samlingen, våran lärare Allan berättade det och för första gången på tre år var våran klass helt tyst. Man hade hört en knappnål falla...Sedan när Jennie skulle prata så började hon gråta lite och det var hemskt för hon är alltid glad. Jag tror inte att jag sett henne så allvarlig och ledsen förut. På svenskan fick vi göra kort (om man ville) men jag visste inte vad jag skulle skriva...Vad kan man egentligen skriva? Vi pratade lite om det ( inte läraren utan bara några klasskompisar) och vi kom fram till att det blir fel i vilket fall...säger man " Vi tänker på dig" kan det menas som att vi tänker på henne alltså att hon är ensam. Eller så skriver man "vi tänker på er" vilken kan få henne att tänka på det ännu mer. Man vet inte vad man ska säga!
Fanny skrev en jättefin "saga" om händelsen där hon också skrev in att våran klass blivit helt tyst (mitt tips). Jag förstår det inte riktigt men jag hoppas verkligen att hon snart mår bättre...Hon kommer inte att må bra snart men kanske lite bättre. Det viktigaste är ju att hon vet att vi finns där. Hon är inte ensam hon har en halv skola med sig och ännu fler...
Kram<3
Det här blir ett ledsamt inlägg....I helgen så var det en bil som körde av vägen. Något som dom flesta på Gotland och säkert många i övriga Sverige också känner till. Idag fick jag veta att det var min Engelskalärares sambo och hans son som varit i bilen...Båda dog. Tydligen så bodde dom i närheten. Dom hade gjort ett misstag som många bilförare gör, dom hade börjar köra och skulle sen sätta på sig bältet i farten som dom flesta gör....Det var det som troligtvis var en anledning till deras död..
Jag gillar inte döden. Alla blir bara ledsna av den. Särskilt när det är unga människor...om det är någon som är 98 så vet man att den personen inte kommer att leva i tio är till och har därför lite tid på sig att inse fakta. Men när det är någon som är yngre så är det inte lika självklart och det gör att det är mycket svårare att förstå. Vi fick veta det imorse på samlingen, våran lärare Allan berättade det och för första gången på tre år var våran klass helt tyst. Man hade hört en knappnål falla...Sedan när Jennie skulle prata så började hon gråta lite och det var hemskt för hon är alltid glad. Jag tror inte att jag sett henne så allvarlig och ledsen förut. På svenskan fick vi göra kort (om man ville) men jag visste inte vad jag skulle skriva...Vad kan man egentligen skriva? Vi pratade lite om det ( inte läraren utan bara några klasskompisar) och vi kom fram till att det blir fel i vilket fall...säger man " Vi tänker på dig" kan det menas som att vi tänker på henne alltså att hon är ensam. Eller så skriver man "vi tänker på er" vilken kan få henne att tänka på det ännu mer. Man vet inte vad man ska säga!
Fanny skrev en jättefin "saga" om händelsen där hon också skrev in att våran klass blivit helt tyst (mitt tips). Jag förstår det inte riktigt men jag hoppas verkligen att hon snart mår bättre...Hon kommer inte att må bra snart men kanske lite bättre. Det viktigaste är ju att hon vet att vi finns där. Hon är inte ensam hon har en halv skola med sig och ännu fler...
Kram<3
Kommentarer
Trackback
